I did it! m å s t e  vara stolt över mig själv för en gångs skull. Får vara stolt, för jag har gjort ett så sjukt bra arbete. Måste lära mig att jag inte behöver dölja stolthet, för man får vara stolt över sig själv! Jag gjorde det. Med ett fruktansvärt bra resultat. Jag får vara stolt.

Första måndagen efter ett lov, vilket gör dagen sådär lite extra seg... Men om femtio minuter är den över, så kan väll redan nu säga att jag hat överlevt den?
Men, det har varit en väldigt lång dag med flera, olika händelser. Positiva som negativa. Något positivt som har hänt under dagen är att jag följde med en fin vän in till stan, vilket var super mysigt. Man ska stötta varandra i svåra situationer och då är det bättre att tänka på andra för en stund för att glömma du själv. Dessutom hade vi en hård träning, vilket var skönt efteråt!

Nu, såhär ett antal minuter innan midnatt ska jag ta och lägga huvudet på kudden. Blir inte ensam inatt då min älskade katt joinar mig, myys!
Annars så har jag inte så mycket mer p hjärtat, mer än att de mesta i mitt liv är rätt kaos just nu, så förvänta inte er den
bästa uppdateringen då jag känner att jag behöver prioritera annat just nu..

Iallafall, natti natti!

Nu och några timmar framöver spenderar jag genom att plugga!

Jag har varit sjuk ett par år nu. Och under alla dessa åren har jag fått ta mycket skit, vilket jag iförsig fick ta redan innan jag blev sjuk också, men allt blev värre när mitt friska liv försvann. Att vara "psykiskt" sjuk anses som skamligt, fel och svagt. Och därför får ungdomar som är deprimerade, har ätstörningar, självskadebeteende osv en stämpel på sig. Vi är fel. Vi är onormala och vi är inte välkomna. Det är iallafall de vibbarna jag fått alldeles för många gånger från olika människor jag stött på.

Ett annat problem som jag jämt får stå ut med är att bli ihopblandad med äs. Det är inte direkt ovanligt att folk kopplar ihop allt som jag gör osv med äs. Folk glömmer liksom att jag är en vanlig tjej egentligen, och ser mig istället bara som en sjuk tjej. Förstår ni vad jag menar? Jag tror inte att jag är ensam om det här. Jag är rätt säker på att många råkat ut för samma.

Så fort jag gör någonting så kopplas det ihop med äs osv. Vad är det? Jag är en helt normal tonårstjej, bara det att jag har lite annat i min ryggsäck än många andra. Om jag hade haft cancer istället, så hade det varit något helt annat. För cancer kan man inte hjälpa. Men det kan man faktiskt inte med äs heller. Det är ingenting man väljer. Det kan drabba vem som helst, precis som cancer och andra sjukdomar. Jag är Cecilia! Inte äs!

Det är dock defintivt inte alltid så lätt att vara nära någon som är sjuk, såklart. Men samtidigt, så är det inte så lätt att vara sjuk heller. Men det får man helst inte lov att säga, för då tycker man tydligen synd om sig själv.

Jag är alltid beredd att försvara mig, och fast att jag egentligen vet att jag inte borde försvara mig, så gör jag det alltid ändå. För jag hatar att känna att någon ser ner på mig, jag hatar att vara ogillad osv. Jag vill vara omtyckt av alla. Men det kan man såklart inte.

Men tjejer och killar, ni som också är sjuka, den dagen vi är friska, så har vi bevisat för alla som klankat ner på oss, att vi är tusen gånger starkare än dem. För då har vi besegrat en sjukdom som kunde tagit våra liv.

Är ni med mig? Det finns alltid någon som vill klanka ner på dig, vare sig du är sjuk eller frisk, men försök att stå på dina egna ben, kom ihåg vem du är och håll de som accepterar dig som du är nära, och släng bort resten. Du är kungen i ditt eget liv, slösa inte bort det!